En liten hyllning för våra 3 1/2 tillsammans!

Så ni ska få en kort sammanfattning utav våra år!

I oktober 2009 så fick jag en prickig ponny vid namn Toyboy.

Vi letade egentligen efter en rutinerad ponny som var lite äldre.

V kollade på en vit new forest, men envis som jag var ville jag inte ha den pga att den inte hade någon pannlugg! Men skyller numera på att den var 16 vid den tidpunkten;)

Sedan kollade vi på en b-ponny vid namn Klara. Men jag blev avkastad i hästbajs så henne blev det inte heller.

Men samtidigt så hyrde jag häst på helgerna.

Jag gillade en ponny vid namn Claraform, men jag fick inte köpa den för mamma. Den här hästen var inte så stabil ute.

Då tipsade de oss om att Toyboy var väldigt snäll att rida ut på.

Så jag hyrde honom på helgerna. Men jag ville då inte ha honom för att han var för studsig.

Ungefär vid den här tidpunkten hamnade han på hästnet.

Men hans charm och att han var rolig att rida på för övrigt gjorde att vi köpte honom, och detta är jag minst sagt glad för nu!

 

Minns att jag la post it lappar med texten "köp Toyboy" på överallt. De fanns i kylskåpet, i sängen, dörrhandtag och när mamma och pappa sov så lade jag en lapp på deras mage så att det var det första de såg på morgonen.

 

Sedan började jag tävla lite på pay`n`jumps på ca 60 cm.

Det rullad på och vi red väl mest på skoj med uteritter till sjön. Tränade gjorde jag också varannan vecka för Claes.

 

Det rullade på tills 2011.

Då skulle jag i om det var februari eller mars, i alla fall starta min första lokala start på LD och LC.

Vi tänkte att det skulle vara smidigt att ha honom uppstallad på Borås ridhus då det var gratis för alla boråsare.

Men problemet var att en hel hink med kraftfoder stod utanför, och alla skulle vara snälla så han fick säkert i sig flera liter kraftfoder.

Så när vi gjorde iordning honom inför tävlingen så stod han bara och studsade.

När vi väl hade kommit in på banan och hoppat några hinder så töjs sadelgjorden ut pga ett stort hopp.

Sadeln hamnar på vänster sida.

Jag flyger till vänster och Tb till höger, vilket resulterar i att jag hamnar i väggen och bryter armen.

Fast jag hade tur i oturen för om jag brutit armen 1 cm högre upp hade jag fått operras och haft 6 månaders totalvila utan att få röra på den.

Istället fick jag 3 månader innan jag kunde röra den normalt.

Jag minns att jag tryckte i mig alvedon på kvällen för jag var tvungen att kunna snurra armen innan jag fick rida.

Åh, jag kommer ihåg min första ridtur efter armbrottet! Vilken känsla! Tb bar mig som att jag var gjord utav glas och lyssnade på minsta vink.

Ni tror säkert att jag är dum, men jag tror att Hästar förstår och känner mer än vi tror.

Minns att mamma fick stoppa mig för helt plötsligt ville jag rida ett riktigt ridpass och skänkelvikngar, trots att jag hade ont i armen.

Jag fick egentligen inte rida, men vem kan stå emot?

Tog lång tid för mig att komma tillbaka, jag var ju livrädd för att hoppa!

Tränare trodde att jag skulle sluta rida.

Men jag fortsatte. Det var som en liten tröst att alltid ha honom, att alltid ha en kompis nära nu när alla "familje problem" började.

Så jag fortsatte.

Men vi blev alltid uteslutna eller hade som minst 8 fel.

Men i Mark så blev jag 1a och 3a! Jag var så glad att jag höll på att börja lipa! Jag blir ofta glad så fort jag tänker på det. Egentligen så är det ingen stor grej, men jag hade kämpat så och så bara det klaffade!

Men gick i träningsdvala och höll mig borta från de ridklubbarna jag oftast tävlade på. Åkte istället till Göteborg.

Jag hade träningsdvala från November till Februari.

Och så kommer jag till tävlingen och får en clear round första rundan och blir 2a i min första stilhoppning någonsin! Dessutom endast 1 ynka poäng från vinnaren.

Sedan var det Gota. Rev tyvär i båda klasserna, men var nöjd.

Sedan blev jag placerad i de andra! Och med super känsla också!

Sedan var det ju hylte, 3a i första och 4 fel i andra.

Och här är vi nu!

Så det var en kortfattad historia om vår resa, hoppas ni vill fortsätta följa den!

//Becka